Richard Petty

AV MIKE HARRIS

 Avtalet som för alltid förändrade NASCAR:s sponsringslandskap och resulterade i en av historiens mest kända racingbilar var nära att inte bli av, eftersom två envisa män var oense om färgschemat.

Richard Petty hade varit knuten till STP sedan 1972 när han blev kontaktad av dåvarande STP-VD:n Andy Granatelli om att sätta företagets logotyp på den berömda racerbilen nr 43. Petty sökte aktivt sponsring, och Granatelli hade länge varit intresserad av att hitta en väg in i NASCAR efter betydande framgångar inom racing med friliggande hjul och dragracing.

Granatelli letade efter ett välkänt ansikte för att representera sin produkt, och Petty, känd som Kungen, passade perfekt med tanke på att han var lika bekväm under huven som bakom ratten. Petty visste vad STP, sponsorn och produkten kunde göra för sitt team. “Granatelli hade bestämt sig för att han ville göra en deal med oss,” förklarade Petty. “Så när vi svarade sa han, “Här är kontraktet och dealen: 250 000 dollar för en sponsring, och vi vill marknadsföra dig över hela USA.”

Det hela lät bra för Kungen. Sedan kom frågan om färgschemat på bordet.

“Vi pratade med Granatelli och allt flöt på bra. Vi kom överens om ett kontrakt och när vi reste oss för att gå sa han: “Förresten – bilen kommer att vara Day-Glo-röd”, vilket är STP-färgen. Jag sa: “Aldrig i livet. Bilen måste vara Petty-blå.” Jag reste mig för att gå. Så envis jag var. Och han var också ganska envis.” Petty log när han mindes ögonblicket.

“Jag antar att jag inte var alltför smart när jag tackade nej,” sa han. “Vi hade ingenting, ingen sponsring och jag tackade nej till 250 000 dollar.”

De båda lugnade ned sig och Granatelli föreslog att Petty skulle tänka på det till kommande dag.

Nästa morgon nåddes en kompromiss, och denna resulterade i de ikoniska racerbilarna i Day-Glo-röd och Petty-blå som Kungen – länge den populäraste föraren i sporten och fortfarande en favorit hos fans som teamägare och ambassadör för stock car-racing, körde under resten av sin karriär. Det var en stor affär för STP och Granatelli, som inte hade kunnat komma in i NASCAR eftersom Pure Oil hade ett exklusivt avtal med tävlingen.

“Vi brukade kontakta förarna ett par kilometer från banan och ge dem STP-produkter som de kunde använda”, minns Granatelli. “Även om vi inte drog nytta av detta så gjorde förarna det. Så vi fick förarna att vänja sig vid att använda våra produkter.”

Pengarna från det första kontraktet betydde också mycket. STP-sponsringen gav Petty en konkurrensfördel.

“Dessa 250 000 dollar gav oss en fördel mot alla andra, för vi kunde köpa bättre utrustning,” sa Petty. “Det startade en revolution där man kunde få pengar utifrån och få en del av sin budget betald redan innan säsongen startade. Vi brukade starta säsongen utan budget. Man körde bara ett lopp i taget. Man var tvungen att jobba med det man hade.”

Jim Hunter, NASCAR-chef under många år, sa att början på förhållandet mellan STP och Petty var ett viktigt ögonblick i sportens historia.

“Petty hade ett livstidskontrakt och STP använde honom väl. De var ett marknadsföringsföretag och de kopplade all sin reklam till racing, och särskilt till Kungen, sa Hunter. “Enligt mig blev det den absoluta standarden för NASCAR-sponsring.”

“STP var den första rikstäckande sponsorn i cupracing,” sa Petty. “Man hade alltid små mataffärer eller någons verkstad eller en bilförsäljare, men detta gjordes mest på lokal nivå. Ingen hade ett rikstäckande avtal. Det var första gången som cupracing introducerades i USA. När STP väl gjorde detta tror jag att Purolator också gick med, och sedan följde många andra efter.”

Kungen skrev på ett livstidskontrakt, som gällde så länge Petty körde en racerbil. Men affären förlängdes även utöver hans karriär som förare, vilken avslutades 1992 – en sponsring som varade i mer än 32 år.

Och än är det inte över.

“Vi är fortfarande associerade, men inte genom sponsring utan personliga tjänster. Ända sedan 1972 har Richard Petty varit en STP-person, och jag antar att han alltid kommer att vara det”, avslutade Kungen, leende.